Bara en sån sak

Har surfat runt på nätet hela dagen, letat, letat, hittat, tänkt, känner mig mosig i huvudet av allt jag upplevt på nätet idag. Det är så mycket som jag borde göra, så många ideér som jag får, så mycket av allt liksom, så många teatrar det finns, bara en sån sak.
Sedan ringde jag åt människor som blev glada, bara en sån sak.
Hela denna blogg finns egentligen bara till som reklam för en annan blogg, idalavida, det är först en riktigt bra blogg. Idalavida studerar litteraturvetenskap i drömlandet Sverige, bara en sån sak.
Bland alla dessa saker som man borde ha gjort, gör och borde göra, hur ska man kunna välja? Den rätta saken? Den rätta bloggen är däremot lätt.

Väl framme

Sedan kom jag till Tammerfors. Träffade lite trevliga teaterchefer, satt vid forsen på en uteservering och mindes Hiroshima och Nagasaki, för att det hängde ett plakat där längs framme på tegelväggen, kom plötsligt i gång med att skriva något nytt, något gammalt som dök upp igen, kom ihåg att jag har ett speciellt förhållande till Tammerfors och gick sedan på teater.
Och grät mig igenom föreställningen, vilket jag nog inte gör särskilt ofta, tänk att teater faktiskt kan vara så bra. Så mitt i allt, på smärtpunkterna, på det som livet handlar om.
Teater är bäst och så vidare...

Seinäjoki

Ibland åker jag till Seinäjoki. Jag hittar exakt till tågstationen och ingen annanstans. Jag parkerar bilen på tågstationens parkering och tar tåget söderut. En gång har jag varit till en butik på andra sidan gatan och en gång måste jag köpa spolarvätska på ABC som finns just innan man svänger in på järnvägsgatan.
Senast jag kom till Seinäjoki hade de en ny sak i ena hörnet på tågstationen. En anti-stress-stol, som antagligen hade massage-egenskaper om man stoppade in pengar i det lilla hålet bredvid. Ingen satt i den men jag kunde se framför mig hur den hoppade och skakade sina offer. Sanningen att säga liknade den mest en annan sorts stol. Som man brukar se på TV bilder från Texas.
Jag kunde bara säga, Grattis Seinäjoki, tågstationen, ni har gjort ett fynd.

Lavendel

Har hela livet längtat efter lavendel. Den är så vacker, doftar så gott, är så rogivande har jag hört. Har dessutom haft själva ordet lavendel på listan över de vackraste svenska ord som finns.
I sommar har jag haft en egen lavendel, utanför min dörr. Varenda gång jag gått in har jag doftat på min lavendel och varje gång jag gått ut har jag doftat på min lavendel och ibland har jag bara stuckit ut näsan för att jag har en lavendel. Exakt i dofthöjd.
Denna sommar har jag levt i något sorts meditativt för att inte säga vegetativt tillstånd, kännt en sorts frid, faktiskt, vilket var länge sedan, jag är säker på att det har med lavendeln att göra.
Så kanske det finns inomhusvarianter, mångåriga, livskraftiga som klarar sig så gott som utan vatten, bara sprider sitt lugn omkring sig?

Oskrivna ord

Har hela augusti skrivit upp i min lilla bok allt det jag ska skriva blogg om.
Sommarfrid, hagelstormar, lavendel, Seinäjoki
Kanske jag skulle försöka komma igång, jag menar innan augusti är slut.

Spelårsöppning

Ett nytt år, mitt i året, alla går till skolan, flyttar nästan till Danmark, gör Nya Saker
Öppnar spelår, presenterar pjäser, tar på sig peruker och lösögonfransar
Hela huset vimlar av trevliga människor, skulle vilja träffa dem alla. Vill alla trevliga människor komma på kaffe med mig?
Vindsurfar på höstvågen, idag höstbadade jag utomhus.

Berget

På bilden ser ni mig och berget.
Det är ett mycket högt och vackert berg som står i det vackra landet Norge, inte det mest kända berget eller det som alla turisterna var ute för att se, men det finns.
Jag är ingen vän av bergsklättring, alla gånger jag har försökt har jag börjat gråta eller röka eller båda men jag har ändå en konstig dragning till berg.
Alla gånger jag lyckats ta mig upp på berg, de lägre eller med hjäp av den strålande uppfinningen skidliften har jag drabbats av förunderliga utsikter och tankar klara som höstluft eller isvatten.